Idag va det ju sol å "varmt" väder.
Så jag insåg att jag inte längre kunde skuta upp Colas avtivering.
Har varit lite dålig på det, det sista.
Så jag tryckte ner henne i cykelkorgen å cyklade iväg.
Det e as bra för då kollar hon på allt vi kör förbi å blir trött av alla intryck.
Vi hamnade på jobbet där Cola fick hälsa på alla,
kanon aktivering.
Man blir ju som ni vet väldigt trött av att hälsa på folk :)
Sen e ju kraftverksbron väääldigt spännande.
Hon har skräck i blicken när hon motvilligt går över bron med darriga ben.
På hemvägen fick det bli promenad för damen.
Ingen cykelkorg här inte...
Så det blev lite av varje idag,
nu ligger hon fortfarande utslagen i soffan.
Hoppas vi på en lugn natt utan massa skäll å morrande,
å väckande...
Kan knappt komma ihåg sist jag sov en hel natt.


I morse tänkte jag,
det e så här det e att ha barn!
Först la jag min vanliga halvtimme på att väcka Andreas å Cola.
Sen när Cola väl gått upp så låg jag kvar i sängen å Cola gick iväg,
kommer tillbaka efter 2 minuter (ååå dessa ljuvliga 2 minuter)
med en toarulle i munnen som hon tycker att vi ska leka med.
Helt plötsligt har Cola glömt hur man hoppar upp i sängen å står å gnyr å skäller nedanför.
När hon fått minnet tillbaka hoppar hon upp å börjar leka.
Bita, riva, hoppa på oss...ja då gick vi ju så klart upp...
Sen blev det dusch,
utgång med hunden.
In å mäta upp mat till...ja vem annars än lilla Cola.
Hon e ju som ni vet kroniskt sjuk så det ingår ju lite olika saker som ska mätas på blandas innan servering.
När väl detta va gjort hade jag äntligen lite tid över till att göra iordning mig själv.
Går in på toa å börjar borsta tänderna,
då hör jag världens liv i köket.
Då har hon la puttat under sin matskål under ett skåp,
å står nu där å gräver å gnyr för att matskålen helt plötsligt försvann.
Fixade detta för henne.
Jag hann la knappt in på toa igen innan jag hör nästa gnyande.
Då står hon bakom mig på badrumsgolvet å gömmer mina kastanjer som jag hade plockat,
som låg på tork på en handduk där.
Vissa hade ju kvar det där taggiga skalet på så när hon försöker gömma dom med hjälp av en annan handuk som hon hade dragit ner från badkarskanten.
Så sticker hon sig ju på dom å gnyr till varje gång...
UTAN att sluta ...
Så vi fick hjälpas åt att gömma dom å då blev hon nöjd!
Helt plötsligt hade man 10 minuter på sig att göra iordning sig istället för den där halv timmen som jag hade från början.
Men på nåt konstigt sätt så gör det absolut ingenting!!!
Allt för mammas lilla fis!
Å då tänkte jag,
det e nog så här föräldrar har det!
Sen kronglade hon ju lite till ute å så...
men men...
Det e en annan historia...